Pratade med världens finaste man/gubbe (vart går gränsen?) i telefonen idag. Jag skulle boka rum på Luleås vandrarhem, han var så trevlig... jag hade ju liksom väntat mig "norrlandstrevlig" dvs otrevlig. Han sa hela tiden mitt namn t.ex. "Om Sanna inte orkar packa sina egna sängkläder kan hon hyra manglade lakan hos oss."

De har ingen kortläsare så jag måste ha med mig kontanter (haha, jag dör <3)

Han sa också att jag lät söt och om jag inte var det så lät jag iaf trevlig. Det här var det bästa telefonsamtalet på länge!

De som äger vandrarhemmet heter Leif och Doris.... åhhhhhhhhhhhhhhhhh <3

Det här gav mig verkligen en boost att börja öva på min monolog igen... längtar till Luleå!!