Jag har stora problem med att förstå vad jag egentligen vill göra, det har alltid varit självklart att jag skulle bli skådespelare, men nu? När jag väl står på scenen finns det ingenting jag hellre vill göra. Så varför tvekar jag? Jag vet ju hur mycket jag älskar det och hur glad jag kan göra andra genom att stå på scenen.

Matilda, min älskade lillasyster tycker att jag borde satsa på något annat då teatern är för "flummig" för mig och att jag behöver struktur och visst hon har en poäng. Jag är inte speciellt sugen på att gå en utbildning i 3-5 år och bygga upp en fet skuld som jag kanske inte kan betala då jag hankar mig fram inom teaterbranschen. Hemskaste tanken är väl att jag ska komma in på teaterhögskolan och sen inte komma vidare och sluta som bitter socialtant med en obetald skuld fram tills hon är 50. Nej tack.

Att jag för typ 4 år sen, kaxigt kunde säga i teatersalarna att jag inte kunde tänka mig något annat än att jobba som en seriös skådespelare (med betoning på seriös), vad hände?

Ja, åldern hann väl ikapp.. Grejen är den att jag bara är 20 år, men har alltid känt jag är äldre än var jag är. Jag vill ha en stadig och jämn inkomst, en lägenhet, något att sträva efter.

Jag är en person som tröttnar väldigt snabbt, det ska alltså hända nya saker hela tiden för att jag ska känna mig stimulerad.

Jag har nu i skrivande stund skickat iväg min anmälan för studier i början av vårterminen 2012. Psykologutbildning i Örebro ligger i topp då de har inriktning på barn och ungdomar, mitt andrahandsval var socionomutbildningen i Stockholm.

Vill jag bli psykolog? Är jag villig att kämpa för det? Tror inte det.

Socionom är en bred allmänbildande linje, alltid bra. Säkert lite spännande också, eller inte.

Ska flyga till Luleå den 25/10 och göra intagningsprov till teaterhögskolan.

Jag ska antingen välja att läsa en monolog ur Ingmar Bergmans "Aniskte mot ansikte" eller så fegar jag och kör en monolog ur "Till Fedra" (slutproduktionen vi gjorde på Västra Nylands folkhögskola).

Tänkte söka till Skara skolscen, men provdagarna infaller på samma dagar.. Dvs typ Gud som säger åt mig att dra till Norrland.

Nu har jag ställt mig i ytterligare 3 bostadsköer, det betyder alltså att jag nu står i 6(!) stycken... Fan om jag inte får en lägenhet snart.