Hur hamnade jag här? Jag som hade så mycket drömmar och visioner och det är kanske just det som stör mig, jag har fortfarande samma drömmar och visioner, men har inte/kan inte göra något åt dem.

Jag börjar mer och mer känna att jag blir den där som jag var så rädd för att bli. Hon som bor hemma fast hon är för gammal, hon som tar diverse ströjobb och är för lam för att söka något annat, hon som försöker leka viktig, hon som tror att hon är någon. Den där vidriga jättebebisen.

En vacker dag vaknar jag säkert upp och är tillfreds med hela situationen. Kan någon vara så snäll att avliva mig då och göra det långsamt.