believe the only reason why it will work!

matkaos
Istället för att berätta för pappa vad som hänt valde jag att springa upp och slänga kastrullen, otroligt slugt. Om han nu mot förmodan undrar var den största kastrullen tagit vägen har jag iaf ingen aning.
När jag ska laga mat känner jag mig verkligen som en i the sims som inte har tillräckligt med matlagningspoäng. Jag kan laga maten utan att det börjar brinna (dock var det ganska nära den här gången, men ändå), men det blir väl inte sådär jättegott och familjen blir inte mätt.
Inte för att jag orkar bry mig tillräckligt mycket för att "plugga upp" mina matlagningspoäng, men ändå..

901211
Att slippa säga sitt personnummer och namn efter att ha räckt fram sin legitimation till killen i systembolagets kassa måste vara topp 3 den här veckan! Att han egentligen inte frågade utan bara log snällt åt mig gjorde mig ju glad.. i och för sig kanske han bara tyckte synd om mig eftersom att jag samtidigt stod och petade febrilt i ögat pga skräp/ögonfrans.. inte nervositet alltså.
Personalfest på lördag och jag är fortfarande förkyld.. Jag slutar 20:45 på lördag och börjar 09:00 på söndagen, det är som att någon/något försöker säga åt mig att inte gå... Nåja, då får den/det försöka lite hårdare cuz I'm still standing!
Köpte lite tandtråd idag eftersom att mitt tandkött blöder (har inte riktigt kommit över mitt tandläkarbesök än).. kul att man fick beröm för att man använt munskölj... nej, men låt oss klaga på tandsten och blödande tandkött!
Föresten hade jag finare tänder än henne. (nu känns det bättre)
Tur att jag är rik och kan unna mig fina tänder
Idag var jag hos tandläkaren, har bävat inför detta sen jag fyllde 20 och behöver betala. Nåja, dit gick jag iaf och till min förvåning får jag reda på att försökringskassan sponsrar med 300:- per år, hejdå 600:-! Egentligen skulle jag betala 735:-, men ja.. 135:- känns helt okej.
Trots att jag inte hade några hål sved det dock att få reda på att jag måste skaffa en bettskena eftersom att jag tydligen gnisslar tänder i sömnen. Jaha, och vad skulle det kalaset gå på då? 3500 fucking kronor!! Vafan är det om?! En jävla plastbit som är fett obekväm och som gör att man dreglar som en fucking kamel.
Nu vet jag vad jag ska önska mig i födelsedagspresent iaf..
Något som stör mig är att på mitt kvitto står det att jag har betalat för:
Fullständig undersökning 605 kr
Professionell tandrengöring,
fluorbehandling och
kostrådgivning i kombination med undersökningsåtgärd 130:-
Vad i helvete?! Jag har betalat för att hon informerade mig om priset och att jag behöver en bettskena och sen polerade hon mina tänder med fluor(?) och det ska gå på 130 spänn?
Nästa gång ska jag komma ihåg att inte fråga så mycket saker.. det kan ju kosta pengar..
Man får minsann inte glädjas åt något speciellt länge. Jävla tandvård.. hur fan ska man ha råd med allting? Inte konstigt att folk har skabbiga tänder.
Min tandläkare var dock så snäll och berättade för mig att när man har köpt "behandlingar" för över 3000:- halveras priset på resterande "behandlingar". Meeeen Gud så bra, för jag hade ju verkligen planerat att gå dit några gånger till det här året och kanske bleka tänderna eller skaffa tandställning för 50000000000000000000, men det ingår säkert inte i kampanjen då det är en skönhetsbehandling?!
alla dessa beslut..
Jag har stora problem med att förstå vad jag egentligen vill göra, det har alltid varit självklart att jag skulle bli skådespelare, men nu? När jag väl står på scenen finns det ingenting jag hellre vill göra. Så varför tvekar jag? Jag vet ju hur mycket jag älskar det och hur glad jag kan göra andra genom att stå på scenen.
Matilda, min älskade lillasyster tycker att jag borde satsa på något annat då teatern är för "flummig" för mig och att jag behöver struktur och visst hon har en poäng. Jag är inte speciellt sugen på att gå en utbildning i 3-5 år och bygga upp en fet skuld som jag kanske inte kan betala då jag hankar mig fram inom teaterbranschen. Hemskaste tanken är väl att jag ska komma in på teaterhögskolan och sen inte komma vidare och sluta som bitter socialtant med en obetald skuld fram tills hon är 50. Nej tack.
Att jag för typ 4 år sen, kaxigt kunde säga i teatersalarna att jag inte kunde tänka mig något annat än att jobba som en seriös skådespelare (med betoning på seriös), vad hände?
Ja, åldern hann väl ikapp.. Grejen är den att jag bara är 20 år, men har alltid känt jag är äldre än var jag är. Jag vill ha en stadig och jämn inkomst, en lägenhet, något att sträva efter.
Jag är en person som tröttnar väldigt snabbt, det ska alltså hända nya saker hela tiden för att jag ska känna mig stimulerad.
Jag har nu i skrivande stund skickat iväg min anmälan för studier i början av vårterminen 2012. Psykologutbildning i Örebro ligger i topp då de har inriktning på barn och ungdomar, mitt andrahandsval var socionomutbildningen i Stockholm.
Vill jag bli psykolog? Är jag villig att kämpa för det? Tror inte det.
Socionom är en bred allmänbildande linje, alltid bra. Säkert lite spännande också, eller inte.
Ska flyga till Luleå den 25/10 och göra intagningsprov till teaterhögskolan.
Jag ska antingen välja att läsa en monolog ur Ingmar Bergmans "Aniskte mot ansikte" eller så fegar jag och kör en monolog ur "Till Fedra" (slutproduktionen vi gjorde på Västra Nylands folkhögskola).
Tänkte söka till Skara skolscen, men provdagarna infaller på samma dagar.. Dvs typ Gud som säger åt mig att dra till Norrland.
Nu har jag ställt mig i ytterligare 3 bostadsköer, det betyder alltså att jag nu står i 6(!) stycken... Fan om jag inte får en lägenhet snart.
